Lokal LB:1 Pålsboda Ryttarförening - Ticktack

Jag gjorde helt rätt som lyssnade på min magkänsla igår och lät Tea få en busdag. Det gjorde verkligen susen, Tea var väldigt framåt och la i högsta växeln idag. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara sån skillnad och räknade då på en för kort framridning. Jag hade behövt tio minuter till för att rida av ytterligare energi och få henne lite mer med mig än "fullt ös medvetslös". Hon körde på inne på banan, i mellangalopperna var det bara att hålla i sig för hon drog av i full fart. I slutet av programet var hon mer med mig och gick att rida på ett annat sätt, då betydde inte allt galopp eller öka farten längre... 

Jag är toknöjd. Det var precis det här vi var ute efter, att hon skulle ha energi och fråga "vad ska vi göra nu?". Sen att svarade hon på sin fråga själv med "öka!" innan jag hann öppna munnen gör inget. Det var helt klart för lite framridning, det kokade lite för mycket i henne när vi gick in på banan men tusan så bra! Jag måste ha henne rätt tempererad!

60,7% och 8 av 13 starter. Domaren tyckte att jag hade en snygg häst som var spänd för dagen men som jag parerade väl och att vi skulle träna på. Jättefint betyg tycker jag. Det är lätta poäng att rida upp. Nästa gång satsar vi på längre framridning! Stor skillnad från P&R förra helgen. 

Fint ekipage!

Dagen innan

"Only the dead fish follow the stream". Vi ändrade upplägget dagen innan tävling, vi bytte ut ett trimpass till bus med full fräs galopper och skutt över ett räcke. Tabu enligt många, men det kändes helt rätt. Jag måste bli bättre på att leka fram saker och ting, och vad hade vi lärt oss på ett lättare trimpass idag? Nyttan var större att få en häst som hade det roligt dagen innan. 

Imorgon är det vår första riktiga tävling. Vi har haft en svår vecka med två sura individer och jag funderade starkt på att stryka mig. Nu är känslan bättre inför imorgon, jag har en plan på hur jag ska lösa det om det inte går. Allt handlar om att jag måste rida fram rätt och det är svårt. Det absolut svåraste är att få en effektiv framridning grundat på dagsformen utan att den blir för kort eller lång. Jag antar att det är därför vi måste ut, för att hitta det där "lagom". En vacker dag faller allt på plats och då är det värt alla starter med dålig procent, dålig känsla och ritter med huvudet i vädret. 

 
 
 

Två ston i samma soppa

Jag är för stoig för att ha ett sto! Det blir ibland två ston mot varandra, riktiga pissmärrar, och då blir det ett tredje världskrig. Antingen älskar vi varandra eller så hatar vi varandra. Antingen jobbar vi som ett team eller bara förstör för varandra. Det finns inga mellanting, det är allt eller inget! Just nu önskar jag mig en valack som gör allt man ber om. Fast... när man väl har Tea på sin sida så gör hon allt för en. Det gäller bara att ha på lite limm när hon väl hamnar där så att hon stannar kvar.

Kort sagt, vi blev lite osams idag. Vilket slutar med att Tea stannar och står där. Och står, och står, och står. Hon vet precis hur man retar upp mig! Ibland förstår jag att hon stannar, men när hon gör det bara för att så får man ta upp mobilen och googla på om det går att göra könsbyte på häst. Stojäklar är vi båda två! Men fasiken vad starka vi är när vi väl delar åsikt!




En dag på spa

Vilka fantastiska människor jag har kring mig. Andreas överraskade mig med en dag hos Färna Spa och Herrgård. En dag med avslappning och batteriladdning. Vi har haft det fantastiskt bra och ätit god mat, det blev min debut att äta vildsvin som var på menyn idag. Varsin massage på 50 min fick vi också. Sommaren har varit hektisk med alla betäckningar och det var skönt att få ur spänningar som satt sig. Nu är vi redo för nästa år...
Jag känner mig lugn i kropp och knopp. Nästan fridfull. Huden och håret känns fantastiskt bra efter varsin kur med ekologiska produkter av C/O Gerd. Jag är inne på att byta till ekologiskt till min torra och känsliga hy. Jag funderar också på märket Maria Åkerberg.

Tea vilade idag och tränar för Amanda imorgon. Måtte hon vara på bra humör, det går inte att muta henne till att vara glad heller för hon äter inte gärna godis. Lite kli i pannan och örat ska nog göra susen!





En nyttig träning

I söndags, dagen efter Pay&Riden tränade vi för Johan. Det blev ett väldigt nyttigt och behövligt pass eftersom vi inte kom "dit" dagen innan. Jag började med att berätta hur det gått och hur jag upplevde allt, det är skönt att träna för en dressyrdomare som verkligen förstår frågor kring bedömning och vad som eftersträvas inne på banan. Jag ska passa på att rida  lite mer program för honom när vi börjar befästa inverkansridningen mer. 

Jag tror att Tea var väldigt mör i kroppen efter en tuff vecka med mycket dressyr. Hon tyckte att det var jobbigt när vi tog igenom henne men var guld värd när hon gav efter. Hon kändes trött i både knopp och kropp men jag tror att det var nyttigt att lägga ett lösgörande pass dagen efter, både för att jag skulle få henne i ramen igen och för att lossa spänningar. Hon är lite söt ändå, hon var riktigt sur på mig ibland och vi skrattade och sa att hon gick och svor åt mig. "Jaja jag går på tygeln då din jobbiga skitunge". Charmtroll! 


Idag åker vi till ridhus och bara lägger fokus på skritt-halt övergångar med hörnpasseringar och sidflyttande. Inget krävande fysiskt men bra träning på inverkansridningen. 

Tea med sin maskot "Tea mini". Visst är de identiska?

Pay & Ride hos Stall Mörtnäs - Ticktack LB:1

I lördags var vi iväg och visade oss på banorna för första gången i en Pay & Ride. Vi hade den värsta tänkbara uppladdningen då vi har haft problem med bromsen i veckan så vi åkte med mål att få rutin. Tea stod och sov när Andreas kliade henne i örat under tiden jag knoppade. Hon stod snällt i transporten när vi kom fram och tog tävlingsplatsen med ro. Det fanns mycket saker att titta på men det enda som fick henne att bli lite uppjagad var en ponny som följde efter henne i hagen där vi gick förbi. Blommor på framridningen som hängde var inga problem, inte heller att rida fram med andra ekipage som ibland kan reta upp henne. Inne på tävlingsbanan så tittade hon till på domaren en gång och gick sedan förbi duktigt. Att det stod blommor vid varje bokstav var inget hon reagerade på. Guldstjärna! Jag är glad för att vi har miljötränat mycket och känner att hon litar på mig i nya situationer. 

Hur gick det då? Själva programet skulle jag vilja påstå var utan missar. Hon fattade galopp där hon skulle, bröt av där hon skulle och gick att styra runt. Det som var problemet var istället att hon var svår att påverka och därför inte var mellan hjälperna. Några gånger var vi på väg ut över staketet men nödbromsen fungerade som tur är!
Jag börjar inse att det är ett lyxproblem att problemet var ridbarheten för den vet vi att vi har på hemmaplan och då ska vi "bara" få till något som vi egentligen kan även inne på banan. Hade hon fått tokryck av hela tävlingssituationen så hade det varit svårare att åtgärda, eftersom de problemen inte uppstår hemma.
Jag måste lära mig problemlösning. Jag hamnade nog i chockläge över att hon var bakom skänkeln när jag satt upp, hon har varit exemplarisk med att gå fram direkt vid uppsittning den senaste tiden. Detta ledde till passivitet, jag blev osäker på min förmåga att få igenom det. Jag tror också att Tea var spänd på insidan och då svårpåverkad, likaså jag - vi måste vara i samma bubbla! Jag fick tips av Teas ägare att ha en övning som vi kan gå tillbaka till när det inte fungerar, en övning som vi är trygga i och gör att vi kommer tillbaka till fokus och kontakt.

58,9% i en LB:1.
Jag inser att det är lätta poäng att rida upp med mer rutin och när jag får henne mellan hjälperna även på tävling. Det är det som fattas för att resultatet ska komma och det riktigt bubblar i mig av beslutsamhet att fixa det! Jag är väldigt nöjd över Tea som visade upp gott förtroende till mig. Jag är glad över att vara ute i hetluften igen efter två år utan tävling. Jag vet att jag har en fantastisk tävlingskamrat i Tea!

Man ser att hon är för lång i kroppen (inte mellan hjälperna) men jag tycker att det är fantastiskt att vi är så pass fina ändå. Lägstanivån blir bara högre och högre. 
 
Avslutande halt och hälsning. Jag drar en lättandes suck, Tea står med sin fradga hängandes ur munnen och med öronen framåt. Skönt att ha debuten gjord och det var riktigt kul!
  
Teas knoppar som jag sydde på morgonen. 
 
Fantastiskt vackra Tea med godismule! Vi gick på promenad med henne när vi kom hem.



Jobb i solnedgång

Linlöpning på gärdet innan kvällsjobb för min del i solnedgången. Jag hann tänka både en och två gånger hur fantastiskt fin hon är.  Dessutom har hon ett underbart psyke, det hoppade fram en hare mitt framför henne men hon reagerade inte. Cool femåring!






Fortsatt dräktig!

Wilma är fortsatt dräktig! Hjärtat slog och allt såg bra ut. Hon är beräknad att föla den 11 juni. Det blir många månader av nervös väntan, vi håller alla tummar för att det går som det ska!




Tävlingsoutfit

Motivationen ökade direkt när vi packade upp Teas och min tänkta tävlingsoutfit. Vi kommer helt klart att vara finast på tävlingarna! Drömmen är en marinblå Samshield som skulle göra sig tokfin till denna outfit och göra outfiten lite mer stilren och helt komplett men min Antarès passar fint ihop med färgerna!

Kavaj - Equiline
Hjälm - Antarès
Schabrak - Anna Scarpati

 

Välkomnar det nya

En ny design syns nu på bloggen. Det känns nytt och fräsht igen! 

Ikväll sprang vi COLOR ME RAD. 5km med färgbombsstationer. Det gick fantastiskt bra att springa, Tea har tränat mig väl! Jag har inte fått träna fysiskt på ett år men vi kom runt på knappa 40 minuter! Det känns som en stor seger för mig och min kropp! Förbaskat kul var det också. 
Dagen är inte slut än. Det började med betäckning, promenad med Tea och jobb. Sedan CMR. Nu betäckning, stalltjänst och mer jobb. Jag träffar nog kudden sent ikväll.




Nyttigt skrittjobb

En tur till ridhuset bara för att skritta? Vi tränade på skänkelvikning i olika former, lydnad för gas och broms, hörnpasseringar.. Det var väldigt nyttigt och skulle behövas göras oftare!


När vi kom hem hade Tea och jag kvalitétstid. Hon tycker inte att jag umgås med henne tillräckligt och gav som förslag att hon kunde beta av gräset medans jag höll i grimskaftet och klappade henne. Då slapp jag ju ta fram gräsklipparen sen, mys samtidigt som nytta blir gjord! ;)

Hårt arbete lönar sig

Jag avslutade gårdagens lektion genom att säga till Johan; "Hade jag inte varit så svettig så hade jag hoppat av och kramat dig!". Precis så kändes det, han hjälper oss så bra och jag är så glad över att vi började träna för honom. Allt klickar när vi får hans hjälp och det är en filosofi som både jag och Tea trivs bra med. 

Tea var så otroligt spänstig igår. Hon var väldigt lättjobbad också, hon är som en svamp som suger åt sig av varje träning! Åt höger behöver hon sänka nacken och ställa sig mer för att komma rätt, jag fick prova att ta fram innerskänkeln och tänka utåt med tån så kom jag åt henne lättare. Höger varv är det svåra varvet, där behöver vi få upp mer styrka i övergångarna också. Övergångarna överlag är fortfarande lite jobbiga, hon behöver lite plats för att komma upp i galopp och balanseras i övergången för att inte falla isär. Jag tycker att vi har hittat tillbaka till den fina galoppen, i början av en igångsättning har hon lätt att bli lite rak och platt i frambenen men nu börjar lyftet komma fram och en rundhet i språnget. Formen börjar sakta men säkert också bli högre i arbetet utan att tappa rundheten!  
 
Jag känner att jag och Tea har en väldigt bra tränarkombo nu. Johan och Amanda kompletterar varandra väldigt bra. Jag känner redan skillnad i Teas gångartsregister sedan Amanda red henne och jag kunde igår öka och korta steglängden på ett lätt sätt. 

Trevligt ihop i en form som jag tycker är bärig. Jag hade kunnat gjort en upplyftande förhållning för att få upp formen men vi låter henne komma dit själv, hon får inte tappa rundheten.

Fram och avtravning sker i en låg form. Viktigt att stödet är kvar. 

Anatomiskt träns

Jag kan inte sluta leta efter detaljer som gör skillnad. Tea är väldigt känslig på ett positivt sätt (oftast!) och jag tror därför att det finns saker som passar henne bättre och sämre. Jag upplever inga problem med att rida på ett vanligt träns men när jag inte har provat något annat så vet jag inte heller om det finns ett bättre alternativ. Jag blir så fundersam på de som upplever skillnad från träns till träns, jag har på ett sätt svårt att tro att det kan ha en sådan påverkan men jag blir nyfiken på hur det fungerar för just oss. Tänk om det öppnar upp nya möjligheter och gör att flera pusselbitar faller på plats! Just detta "tänk om" gör mig lite knäpp!

Den stora frågan är Micklem eller PS of Sweden. Jag är nyfiken på båda, kanske kan jag prova någons och se hur Tea svarar på de.  

 

Presentation av embryot...

Det är inte ofta Wilma nämns i bloggen. Hon är vår uppfödning och heter Ängsbackens Cocopop. Hon föddes 2008 som ett litet yrväder. Självständighet var hennes filosofi redan från början, hon rymde ifrån sin mamma på egna äventyr nästan varje dag. Nu ska hon själv bli mamma, en roll som jag tror passar henne bra. 

Vi hoppas och tror att Wilma och Porter kompletterar varandra bra. Jag är emot "oplanerad" avel, jag anser att det ska vara noga övervägda individer som paras ihop för att tillsammans få en bättre avkomma, avel ska gå framåt. Wilma har visats med en nia på typ, hennes brist är traven som är något kort och markbunden, den gör sig bättre under ryttare. Är det något Porter kan så är det att trava. Han kompletterar också hennes temperament och visar även han upp en god typ. Wilma har Kantje's Ronaldo i sig och Porters far är Silverlea Buckskin. Dessa hingstar är erkända inom New Forestaveln. Wilmas far, Kantje's Umberto RNF 175 har gått MSV A hoppning. Vi har avlat för att få fram en tävlingsponny! 

Jag håller tummar och tår för att detta går vägen! Den 11 juni 2016 beräknas hon föla om allt går som det ska.
 
Wilmas pappa, Kantje's Umberto RNF 175.

Wilma är dräktig

Jag dricker inte alkohol men ikväll ska vi skåla i champagne, Wilma är dräktig! Vi har gråtit glädjetårar! Nu håller vi tummarna för att allt går bra och att vi får en fölunge nästa år. Bra jobbat Porter!






RSS 2.0