Vad vill jag bli...

Jag har varit säker flera gånger på vad jag vill bli. Unghästutbildare, journalist, sadelutprovare... Men det något som inte känns helt 100. Mycket för att jag inte har hittat utbildningar som känns seriösa eller möjliga att gå. Det är så tråkigt att man kan få betala 200.000kr för en utbildning men att övriga utbildningar är gratis och man får betalt för att gå de med studiebidrag. Jag har valt fel intresse...
 
Vad vill jag bli? Hästmassör, equiterapeut, hästosteopat... Det vore kul. Men utbildningarna kostar dyrt (!) och jag har svårt att läsa mig till vart man ska gå för att få den rätta utbildningen och eftertraktningen. Jag skulle också vilja jobba med ungponnyer med inridning och utbildning. Jag skulle också vilja jobba för en hästtidning med att skriva diverse reportage...
 
 

Upplägg för Tea

En framskrittning på minst tio minuter är viktigt och något jag förespråkar. Det ska vara i en aktiv skritt, hästen ska inte släpa benen efter sig och kännas omotiverad. När kroppen har kommit igång så linlöper jag Tea. Dels för att göra av med lite energi och dels för att hon ska få träna sig själv utan mig på ryggen. Jag tycker också att det skapar en bra kontakt mellan häst och ryttare. 
 
 
 
Jag märker när det är dags att sitta upp. Frustningarna börjar komma (=nöjd och avspänd). Väl där skrittjobbar vi väldigt basic för att vi ska känna in varandra. Låg form och fokus på kvicka reaktioner för hjälperna! Det går inte att fuska med grunderna utan jag tar den tid jag behöver tills jag känner att stödet på bettet finns och att hon jobbar mellan mina hjälper. 
 
 
När hon känns med mig så tar jag upp henne lite i formen. Skulle hon här bli spänd så blir det låg form igen tills hon är avspänd och sedan blir det ett till försök och det upprepas efter behov. Här försöker jag att ha lite mera tempo då det blir lite jobbigt och när det känns bra en sträcka så tar jag ner henne i låg form igen efter klapp och beröm. Det håller motivationen uppe och gör att det går lättare och lättare för varje gång. 
 
 
Det huvudsakliga målet under passen är att hon är kvick för skänkeln och kommer mellan hjälperna. Just nu orkar hon inte vara där hela passet men jag försöker att avsluta när det går som bäst för att hålla henne motiverad. Jag har också bestämt mig att verkligen vara noga med grunderna. Att kunna variera formen, att ta till den låga formen när hon blir spänd. Det värsta som finns är att sitta på en spänd fjäder. 
 
När passet är avslutat så skrittas hon av för hand. Jag kör med upplägget att när jag sitter på så är det jobb. Det gör att hästarna vet när det är arbete som gäller och det tycker jag hjälper mycket. Det har fungerat toppen med Porter och jag tror att Tea trivs med det också. 

Dagens Tea

Idag fick jag och Tea skjuts till ridhuset av min vän. Lastningen var lika smidig som alltid och hon har skött sig väldigt bra!

Det går bättre och bättre! Jag hittar mer och mer knappar. Jag är jättenöjd!




Nu kör vi....

Nu är jag tillbaka igen. Efter en period med fullt gårdsansvar när mamma varit i Cypern där tiden inte räckte till. Efter en tids fundering då jag undrat om det här med att blogga fortfarande är något som jag vill lägga ner tid på... Frågor som "Vad får jag ut av det?" har kretsat i tankarna under en längre tid, men jag inser återigen att det är vid tangentbordet jag kommer till utveckling. Det är här jag analyserar. Det ger utveckling. Det är en tillräckligt bra anledning för mig att fortsätta!
 
Önskeinlägg tack!

Ge mig mat annars....

Jag hade glömt att lägga in lite mat i Teas krubba när hon gick in och fick den här reaktionen...




Praktikplatser

 
 
Under de tre gymnasieåren hade vi hälften praktik och hälften skola. Vi fick möjlighet att samla arbetslivserfarenhet och utveckla våra kunskaper.
 
Under åren har jag haft fyra olika praktikställen. Först var jag hos en hoppryttare vid namn Amanda Landeblad. Där fick jag rida diverse hästar, sköta om stall och utrustning och följa med på äventyr. Hästarna jag fick rida var välskolade och hoppade höga klasser. Jag lärde mig mycket, men jag önskar att jag hade varit mer "svampig" på den tiden och sugit in ännu mera tips och tricks. Jag var för ung, blyg och okunnig.
Till andra året bytte jag praktikplats, det var när jag började rida dressyr istället för hoppning. Jag fick plats hos min ena tränare som jag red för med Cherry, Sofie Johansson. Där fick jag vara med när hon utbildade unghästar. Jag fick också följa med till Arphus Gård (Markne och Sandgaard) när hon tränade och jag fick grooma på tävling. Jag både lärde mig mycket och trivdes. Jag fick sedan byta till min andra tränare, Britt Pärsson, och var med under hoppträningar. Jag fick granska, analysera och bygga hinder. Även om jag var 100% dressyrryttare så var det otroligt givande att titta på dessa träningar. Jag tog till mig av många övningar som jag använder än idag.
Sist men inte minst så var jag hos Stall Ekeby. Jag fick både rida, sköta stall och hästar. Det var en mycket rolig praktik och jag hade utvecklat mig så mycket som person att jag vågade ta i lite mer. Dagarna gick fort och jag somnade på soffan direkt när jag kom hem. Här lärde jag mig som mest, jag var så förvirrad varför jag hade svårt att rida hennes hästar i form. Jag funderade, funderade och funderade lite till och kom fram till att jag började i fel ände. Den här "ahaupplevelsen" var guld värd för bara någon månad senare så gick Porter bättre och bättre... tänk vilken skillnad när man gör det rätt och börjar med bakbenen! Tyvärr var jag tvungen att göra klart matten innan jag tog studenten och då tog skolan praktiktiden till att beta av den istället. 
 
Jag är jätteglad över de stora möjligheterna till praktik genom skolan. Det här lärt mig mycket och har fått mig att utvecklas både som människa och ryttare. 
 
 

Favorittäcket

Mitt absoluta favorittäcke just nu är Bucas Smartex Rain. Tea äger ett och hon är både varm och torr oavsett hur mycket skyfall det är ute. Regnet rinner av täcket som har en glatt yta och fodret hållet hästen torr. Passformen är lika bra som övriga Bucastäcken. 

Tips! Tycker ni att priset är dyrt så kan ni fortfarande hitta samma täcke fast med gamla knäppet för betydligt billigare pris.
 
 

Mot Strömsholm

Alarmet ringde alldeles för tidigt imorse. Ett besök på Strömsholm djursjukhus står på dagens schema. Min väns nyopererade häst mår inte bra så jag följer med som en extra hand, det är så viktigt att vara två om det händer något.
Beroende på när vi kommer hem så får Tea springa lite på lina men det är inte det viktigaste idag.


Frågestund

Vad passar bättre i en nystart än en frågestund? Ställ era frågor så svarar jag i ett inlägg!




Fotodags

Tänk att jag har så lite ordentliga bilder på mina egna hästar?! Jag tror inte att jag har en endaste bild på mina som är tagna med nya objektivet.
Jag funderar på att utsätta fröken otålig för lite bilder idag. Tea utrustad med finträns och inoljad mule och jag utrustad med en stor portion tålamod.

Förövrigt saknar jag bilder på mig och Tea tillsammans, framförallt uppsuttet. Jag ska försöka lära Andreas min kamera så att det blir kalasbilder på oss!

Hotlips Å fotad av mig i somras.

Ändrade planer...

Osteopaten vi skulle åka till är nyopererad och kommer inte dit någon mer gång i år. Mamma berättade om hur det är med Porter och personen i fråga trodde på en rejäl låsning och att det hade varit perfekt att ta hjälp av honom. Vi söker just nu på andra osteopater och hoppas kunna hitta någon som kan ta sig an honom. Om inte så har vi en veterinärtid bokad även om både vi och de tycker att det är bättre med en osteopat. 
 
 

Talangen finns inte

Ikväll satte jag mig vid pianot. Det går många veckor mellan gångerna. Ändå kan jag sätta mig på pianostolen, lägga fingrarna mot tangenterna och spela melodier bara på gehör och minne. Första låten var "Gabriellas sång", händerna rörde sig över tangenterna men jag visste inte vad jag spelade först. Det bara kommer. Kroppen vet precis vad den ska göra. Jag kan inte läsa noter. Det är något inom mig som tar fram melodierna. Allt från Pirates of the Caribbean till Curly Sue. 
 
I ridningen är det tvärt om. Där vet huvudet vad som ska göras, men kroppen hänger inte med. Huvudet kämpar med att få skänkeln att driva i rätt sekund, att få höften att visa vägen i slutan... men inget händer. Jag kommer att bli fantastiskt duktig när jag får ihop kopplingen mellan huvud och kropp, men jag önskar att det kom lika naturligt som vid pianot. 
 
Talangen är vid pianot, men viljan i ridningen. Men en sak är säker, när jag och Tea ska rida kür så ska jag spela musiken...
 
 
Laddar

 

Visa på Instagram


Ge mig bättre väder...

Jag älskar att bo som jag gör, men en paddock har jag väl förtjänat efter alla dessa år i alla fall?! Men marken räcker inte till för att ge plats åt en paddock. 
Det har varit regnoväder här i ett par dagar vilket gör att gärdet är snorhalt. Vägarna är perfekta men Tea är lite för glad för att ge sig ut på skogsäventyr utan att få springa av sig först. Vi får väl ta oss till ett ridhus istället... 






En säsong med hagskydd...

Snart är vintern här och det blir dags för brodd, och det är något som får det att vändas i magen. Tea kallas för Teabus av en anledning. Hon lägger av ett par busrepor i hagen per dag där hon verkar efterlikna Pegasus för hon är mer uppe i luften än på marken. När det är dags för lunch så blir det ytterligare några ninjamoves för att de andra inte ska komma i närheten trots att vi lägger högarna på olika delar av hagen. Hon är en piggelin helt enkelt. Hursom så är hon lite klumpig ibland och slår på sig själv vilket har lett till massa småsår på benen. Tur i oturen, men jag vågar inte tänka på hur det blir med broddar?!
 
Jag är inne på att skaffa hagskydd till henne när broddarna kommer på. Jag har aldrig behövt ta till det innan till någon häst men jag vågar inte ta några risker med henne med tanke på skrapsåren hon får av bara skor. Att brodda av/på inför ridtur är ingen idé för det kan bli väldigt halt i hagen. Vad ska man använda för skydd? Bra passform är A och O. 
 
Ge mig gärna några tips på bra skydd!
 
 

Vinterjacka!

Jag vägrar frysa den här vintern! En ordentlig dunjacka måste införskaffas, och det snart. 
Jag är inne på Kingslands Classic Dunjacka som är 370-400g varm. Däremot oroar jag mig för deras storlekar som folk säger går åt det större hållet?! Jag har 34-36 i vanliga fall, vilken storlek ska jag ta? Och är det någon som kan uttala sig om deras värme?
 
Equline har fått in snygga dunjackor men det är svårt att få grepp om hur varma de är... 
 
 



RSS 2.0