Plan och mål för problemlösning

Jag tog clinicen hårt men det gav mig fighting spirit. När träningarna för Johan fick bokas av för februari månad så bestämde jag mig för att lägga månaden på att hitta lösningar på vårat bekymmer. 

Plan
- Utveckla lösgjordheten på träning, både mentalt och fysiskt. Höjer vi vår lägstanivå på träning så kommer även lägstanivån på tävling sakta men säkert att höjas. 
- Ta hjälp i ridningen av Britt. Britt har hjälpt mig i alla år, både med uppsutten träning och från marken. Vi hade ett upplägg om att hon red första halvan av lektionen och jag red andra halvan. Ett bra upplägg som satte bra ridning i mig, det var väldigt utvecklande både för självförtroendet och ridkänslan/tekniken att sitta på en häst som var lösgjord och lydig. Däremot blev jag inte bra på problemlösning, att själv få till det nämnda. 
- Utsätta oss för de moment som lockar fram detta. Tävling, Pay&Ride, programridning... Kanske också knoppa till träning för att se om det kan få fram känslan och problematiken. Ju fler gånger vi får känna på det, desto bättre blir vi på att lösa problemet!
- Hitta en lösning på kisseriet. 

Mål
- Tänka positivt. Tre exempel -  1. Vi kan allt i programmen, det är bara den mentala lösgjordheten och eftergiften vi behöver få till på tävling. 2. Vi låter "konkurrenterna" och domarna tro att vi inte är något att räkna med och kan utnyttja detta till att chocka alla en vacker dag... :) 3. Vi lär känna varandra för varje "problem" vi stöter på och löser. 
- Ta hjälp. Det är något jag är duktig på. (Bra att du berömde dig själv!).
- Ha roligt. Skratta när det går så katastrofalt dåligt och gråt av lycka när det väl släpper. 

 
 
 

Equiterapeutbesök

I onsdags var Tea hos equiterapeuten. Vi tog hjälp av en ny denna gång eftersom det är så långt att åka till Charlotta i Husaby i vinterväglag. Istället tog vi hjälp av Monica Ledin som kom till ett stall i närheten. 
Kortfattat så var hon låst i sitt bäcken. Det lossades upp fint och Tea tyckte att det var väldigt skönt. Sadeln ligger inte helt optimalt då hon har ändrat sig i kroppen. Hon har gått från det unghästrunda till ett någorlunda färdigt sadelläge. Det har gjort att hon har smalnat av fram och då har sadeln tippat framåt och tryckt på muskeln och därmed inte tillåtit den att jobba och fylla i. Nu ska vi använda oss av en Mattes Correctionpad och fylla i fram så att sadeln ligger i balans igen och låter musklerna att växa! Det var tydligt när vi la den "rätt" att min position i sadeln direkt kommer att förbättras som i början när den låg i balans. Skönt!
Vi pratade en hel del och kom fram till att Tea nästan har för stora gångarter för sitt eget bästa ännu. Hon är inte riktigt färdigvuxen än i kroppen och har svårt att riktigt få plats med de stora rörelserna hon har i sig. Vi fortsätter att jobba uppbyggande och den dagen hon är klar så kommer hon verkligen att blomma ut! Det är vi båda säkra på. Hon kommer garanterat att kunna jobba bättre med bakbenen nu när bäckenet har lossat! När det har varit låst så har bakbenen blivit lite raka eftersom hon inte kunnat vinkla bäckenet och "sätta sig". 

Promenad och Biolight dagen efter besöket. 

Tea och Wilma på väg ut till hagen. 
 

Vi har ridit clinic!

Idag har vi visat upp oss på clinic för Marianne Esseen Söderberg. I söndags kväll blev vi tillfrågade om vi ville delta och självklart tackade vi ja. Lite dumt i planeringen dock, igår hade hon besök av tandläkaren. Det fanns inga konstigheter i munnen vilket var skönt, någon vass hake raspades ner. 

Jag önskar att jag kunde berätta om att vi gav alla på läkaren en stor wow-känsla. Istället så skrattade nog många inombords när jag berättade om målet att starta MSV C senast i höst. Att vara spänd när läktaren är full är förstårligt, speciellt när man har blivit knoppad och putsad på som aldrig förr. Tea trodde väl att hon skulle förväntas göra galoppiruetter och byten i varje så fin som hon var. Istället kunde vi inte ens trava på tygeln på volten. Jag ska inte säga att det var pinsamt för det tycker jag inte, jag berättade i presentationen att vi under "stora tillställningar" tappar all ridbarhet. Däremot var det väldigt förargligt med dressyrdomare och tränare visa upp oss på det sättet. När vi kom hem så fick vi svaret vi misstänkte - hon var så otroligt kissenödig. Ändå så hade hon fått många chanser att kissa innan. Skillnaden mellan spändhet och kissenödighet i ridningen är enorm. Spändheten går över ganska snart, kissenödigheten stannar kvar hela passet (såklart). Ridbarheten försvinner vid det sistnämnda. Jag skulle kunna förklara känslan med att hon tappar kroppskontrollen. I skritt på långa tyglar så känns hon vinglig och har inte koll på vart hon har kroppen, något som aldrig är problem annars. 

Det hela är väldigt tråkigt eftersom hon nu är otroligt fin på träning. Hon har verkligen blommat ut. Men vid tävling och dessa större evenemang klarar hon inte av kisseriet, jag tror också att hon blir lite pirrig och känner av nödigheten värre än annars. Det är samma sak för mig när jag är lite nervös. MEN - Vi kan inte låta en sån sak stoppa oss från att prestera! 

Clinicen var ingen träning för oss utan vi visade problem och övningar till publiken som Marianne berättade hur man kunde lösa. Nu var vi jättebra på att visa problem så vi gav nog många lite inspiration och nya tips på hur man som tränare hanterar ett ekipage som oss. Det i sig är ju toppen, istället för att visa upp oss fläckfria! 

 

På rätt väg!

Det är alltid svårt att rida utan att någon står på marken och berättar hur du ska lösa problemen, och som kanske ser problemen innan de ens dyker upp. Jag blir lätt bekväm och utmanar inte tillräckligt på gränserna. Skärpning! Idag visste jag hur det skulle kännas och jag fick till det riktigt bra. Hon var framme för skänkeln av sig själv, men jag måste komma ihåg att ändå aktivera motorn. Jag tycker man ser bra på Tea när hon verkligen är ihop i kroppen. Då försvinner den lilla buken hon fått under vilan - magmusklerna arbetar! Jag satt också bättre idag vilket underlättar massor. Bra jobb av oss båda idag!

På måndag kommer tandläkaren ut och på onsdag ska hon till equiterapeuten. Hon känns fin och bekymmersfri men jag tycker att det är bra att ha gjort en koll nu innan tävlingssäsongen drar igång. Vi är påväg mot nästa steg och då ska förutsättningarna vara rätt! 

Vackra tjejen var nöjd med passet. Är hon minsta lilla missnöjd så vägrar hon ta emot godis efteråt. Hon är väldigt svår att muta. Eller så har hon lagt ett godislöfte... slutar hon äta godis så får hon PS tränset som hon tjatat om i snart två år ;)
 
 

Aha-upplevelser!

Dagens träning för Katarina gav verkligen bekräftelse på att vilan bara gjort Tea gott! Jag berättade för henne hur jag upplever formen och hur jag vill få hjälp att få plats för gångarterna. Efter lite låg form där vi kollade av kontakten så fick jag tänka på att sitta på sittbenen, och för att jag ska hitta rätt så måste jag nästan tänka att jag ska luta mig bakåt. Ibland släpper hon inte riktigt ner mig i sadeln och det är då vi båda blir spända. Då är det extra viktigt att jag sitter ordentligt på sittbenen så jag kan påverka henne där! I samband med detta så fick jag rida med buren hand och se till att hon verkligen kom fram till handen och att motorn var igång. Det är en liten tröskel, innan den så är hon egentligen ganska trevlig men svårpåverkad och lite väl "jämn" (händer inte mycket varken framåt eller bakåt). När jag väl får oss över tröskeln så tar hon mig framåt och rör sig genom kroppen. Då kommer kontakt, stöd, eftergift... Idag fick jag använda mig mer av rösten och lägga tempot lite fräshare för att uppnå resultatet och skillnaden blev enorm. Gångarterna och formen blev genast bättre! 

Det är otroligt nyttigt att träna olika former. Hos Johan är det ofta fokus på avspändhet, och då kommer bjudningen och kontakten genom det. Men att få kontrollen även i tävlingsformen är viktigt! Det blir genast lite mer "anspänning" i högre form och att få till det i lagom dos är en fin avvägning. Det är på god väg och när vi hittar det så är vi redo för att visa upp oss på riktigt på tävlingsbanan!


Trevlig trav i fin form! 

Årets första träning

Igår red vi årets första träning för Johan efter denna långa vila. Målet med träningen var att han skulle få oss på rätt spår i igångsättningen. Jag har ibland svårt att få till det när jag rider själv och därför brukar det vara ett bra upplägg att lägga in en lugnare träning tidigt efter en vila för att vi ska få hjälp att hitta tillbaka. 

Jag hade bestämt redan innan att bara ha henne framskrittad innan träningen började. När jag kortade tyglarna så hade jag redan då en bra känsla, hon var med mig. Den känslan var kvar hela träningen. Hon var helt fantastisk. Eftergiven, mjuk, lydig, framåt och positiv. Vilken boost! När hästarna känns såhär bra är det lätt att man tar det ett eller två steg till och börjar med stora krav och  svårigheter. Det är i sig inte fel, men jag tycker att det är viktigt att låta det kännas lätt och bra vissa pass och hålla det på den nivån. Speciellt såhär i början av en igångsättning. Johan tyckte samma och därför fokuserade vi på att jag skulle hitta min timeing som ryttare, få känna på tips och trick och ha en bra känsla genom passet. Min tanke är att försöka hålla i den här känslan och att till nästa träning som är om två veckor, kolla över formen och aktiviteten/samlingen/uttrycket. Vi gör basicarbetet riktigt bra med form, tempo och uttryck. Däremot behöver vi träna på tävlingsformen, att ge plats åt gången hon har. Mycket handlar faktiskt om att just ge plats, att få upp näsan lite och tillåta bogarna att arbeta uppåt-framåt. 

Tea och jag har faktiskt tränat för Johan under ett års tid nu. Den 10e jan 2015 red vi vår första träning för honom. Han har verkligen sett våra höjdpunkter och dalar, och varenda träning har han gett oss en skjuts framåt både i prestation och mentalt. TACK Johan!

Det finns film på min Instagram @linnforsstrom
 
 
 
 
 

Styrketräning

Tea tycker det är kul att vara igång igen. Vi nyttjar snön på gärdet vissa dagar för ultimat styrketräning. Hon får använda bakbenen och hittar ett trevligt schvung i traven. Det har redan gjort skillnad på grundtraven! Arbetet i snön blir i korta pass för att inte överanstränga henne. Gärna fram och avskrittning på hårt underlag. 


Två från idag. Vi har -15 så hon fick ha på sig ett täcke för att inte bli för kall.

Förövrigt är vi trötta på kylan. Såhär såg vår selfie ut efter passet;




Tiden går fort




Klipp från en augustiträning

Jag hittade klipp från en träning för Johan i augusti. Här hade sadeln sakta börjat få sämre passform och jag tycker att hon är något spänd i ryggen stundtals. Jag eftersträvar att hästen ska arbeta genom hela kroppen och det gör Johan med, det är aldrig fokus på att få benen att se flashiga ut. Grunder, grunder och grunder! 


2015...

... blev inte som planerat. Vilket viktigt år Tea och jag har haft! Vi har lärt känna varandra i nya situationer, vi har hittat nya egenskaper. Jag har förstått vilken känslig häst hon är och därmed kunnat hitta ett upplägg som hon trivs med. Allt från dagliga rutiner till utrustning. Jag har fått lära mig att hon är jättekänslig kring sadlar. Det har blivit en dyr historia, både i inköp och prestationen. Förra vintern låg sadeln jättebra och hon var magisk att rida. Under våren hade vi svårare att prestera i samband med att sadeln blev allt sämre. Vi hittade tillslut en tokdyr sadel och våra förutsättningar gjorde att det sa pang i utvecklingen. Panget gjorde att nya muskler byggdes och hon kunde tillslut inte arbeta i sadeln. Detta i samband med att vi skulle ut på tävlingsbanan, men just då trodde jag mest att det var trots. När vi spontant provade att lägga under en padd fick jag tillbaka den där känslan och hon bjöd på vårat livs bästa pass. Då tog utvecklingen fart och lagom till vår sista tävling hade vi börjat hitta tillbaka och gjorde en bra och lydig ritt. Det blev en dyr läxa men en fruktansvärt viktig sådan.
 
En av årets sadelutprovningar. 

Tea och jag har tränat på flitigt. Det började med en träning för Johan Ekenberg som öppnade upp en ny värld för mig inom ridkonsten och han har hängt med resten av året. Jag har mycket att tacka honom för.


Första Johanträningen.

Under våren tränade vi också för Sonny Elfvin som kom upp från Skåne. Han gav mig många aha-upplevelser och jag kommer aldrig att glömma första lektionen för honom. Tea kändes fantastisk, hon jobbade på så fint. Tyvärr fick träningarna uppehåll men jag hoppas att han kommer tillbaka i år. 


Första Sonnyträningen. 

Vi startade några tävlingar i perioden med sadelproblemen. Något jag önskar kunnat få ogjort men vi lärde oss mycket ändå. Vi avslutade med en regional LB:2 där hon var mycket lydig. Superskönt att få avsluta så, och skönt att de tävlingarna där vi inte kunde prestera inte gav henne någon dålig erfarenhet. När hon kan arbeta så gör hon det, hon är en riktig arbetsmyra. Något jag också har förstått under året. 

 
Under hösten hade vi toppenhjälp av Amanda Lodesjö när vi körde fast en period. Hon hjälpte oss både från marken och uppsuttet. Vi började vi träna för Katarina Jivemo som gav mig nya verktyg som gjorde att vi kom tillbaka i leken. Jag fick hitta en ridstil som Tea trivs bra med och jag började hitta rätt som ryttare. Kortfattat att inte göra för mycket. 

Året avslutades med en ordentlig vila som jag är jätteglad över nu. Tea behövde det både för sin kropp och knoppen. Hon är nu supersprallig och matar på med energi, redo för nya uppgifter! Inställningen till jobbet är laddat och jag känner att vi äntligen förstår varandra och kan jobba som ett team. Två envisa tjejer sammansvetsade till en... ♥

Teas och mitt 2015 blev inte som vi tänkt - det blev bättre! Vi fick grunden detta år som gör att vi kommer att kunna utvecklas och prestera. Vi lärde känna varandra! Alla erfarenheter, dåliga som bra, har gjort oss klokare och bättre. Nu är vi redo för att visa framfötterna. 

Mollie Gräddnos

När vi behövde en ljusglimt som mest så dök Mollie Gräddnos upp och vi har nu välkomnat henne till vårat hem. Hon är åtta veckor och är en blandning mellan Pomeranian och Papillon. Hon får oss att skratta och le. Hennes karaktär påminner mycket om Nessies - modig, energisk och gosig. Precis de egenskaperna vi älskar. Hon kommer aldrig kunna ersätta Nessie eller fylla tomrummet men det är inte heller meningen. 

Hon är otroligt söt. En bestämd tjej med vilja, ett riktigt busfrö. Hon är en mammagris på nätterna, det känns som att man sover med en pälsmössa. Hon ligger vid mitt huvud så nära det bara går ♥ 
 
Mollie Gräddnos - tilltalsnamn "Mollie". 



Tomhet

Ord kan inte beskriva det som skett. Jag är nog lite galen just nu. Jag gråter, skrattar och är förbannad med tvära skiftningar. Hon var vårat allt, vår dyrbaraste skatt. Vi kommer att sörja henne till dagen vi dör, varenda dag kommer hon att fattas oss. Det är fruktansvärt tomt och tyst. Hon var med precis överallt och alla sysslor är gråa och trista utan henne. Ingen halmade boxen så bra som henne, eller hämtade posten, eller ledde in hästarna på kvällen. Älskade Nessie vad vi saknar dig.

Tomheten märks hos oss alla, både inom oss och i huset. Vi saknar små tassar som springer runt, en liten lurv i sängen som sover bort hela dagarna, en vän som hälsar oss välkomna med pussar när vi kommer hem. Vi önskar så att Nessie var kvar hos oss. 

Jag ska göra en minnestatuering för henne. Då har jag alltid henne med mig. 



Vila i frid Nessie

Vår mest älskade Nessie klarade sig inte, hon lämnade oss igår. Vi är helt förstörda, hon blev bara 1 år och 8 månader. Det är fruktansvärt på alla sätt och vis. Hon var perfekt på alla sätt och vis. Hon hade en otrolig personlighet och charm, en värme och en sprudlande lycka. Hon var dessutom både vacker, söt och bedårande. Man föll för henne. Varje dag tittade jag på henne och blev alldeles varm i kroppen av stolthet och kärlek. För Andreas och mig var hon det bästa som hänt. 

Det hela är en tragisk historia. Kortfattat så lämnade hon oss för en mycket kraftig lunginflammation och för att hon inte togs på allvar. Vi var på ett sjukhus onsdag, torsdag, fredag, lördag (telefonkontakt) och måndag morgon. Då åkte vi in akut då hon var fruktansvärt dålig och blev hemskickad med hostmedicin. Vi åkte istället till Strömsholm där de konstaterade lunginflammation. Hon hade svårt att andas och fick ligga i syrgasbur med antibiotika, dropp och diverse. Igår lunch blev hon kraftigt försämrad och klarade sig inte. Vi är tacksamma för allt Strömsholm gjorde för henne. 

 

Lucia

Lucia och en dag med julbak. Trillingnötter, saffransbullar och pepparkakskladdkaka bakad för fulla muggar. Det är mysigt att julstöka och det enda jag saknar för den riktiga julstämningen är en julgran. Det blir många paket under granen, hästarna har skickat in en lång lista! På julaftonsmorgon får alla varsin godishink med morötter, äpplen, knäckebröd och lite hästgodis. 


Trillingnötter

Nessie fick komma hem i förrgår. De kunde inte ställa en diagnos utan vi har fått medicin för att minska kräkningarna. Hon får behålla maten nu och har slutat spytt, istället har hon fått en slemhosta utan dess like. Jag förstår inte hur mycket slem en liten hund kan ha i sig. Jag glädjs åt att hon är pigg och glad utöver det och att vi snart har tillbaka vår lilla pingla. 

Oturen har kommit

Jag försöker varje dag att bli en mer positiv människa men just nu är det svårt. Tea kom in med lymfangit i lördags, benen var jämntjocka. Vi Biolightade ihärdigt och benen har varit helt rena sen i onsdags. Då gick oturen över till Nessie som fick läggas in på sjukhuset igår efter att hon fått besöka akuten redan dagen innan. Hon får inte behålla varken mat, vatten eller medicinerna som hon fick med sig hem i onsdags. Hon har tid på operation nu på lunchen, jag fick knappt i mig frukost imorse för aptiten är helt borta av oro. Jag hoppas att orsaken hittas så vi vet hur vi ska gå vidare. Det är väl som man alltid säger - det kunde ha varit värre... men just nu känner jag för att klä in resterande hästar i bubbelplast. 

Min förhoppning är att sätta igång Tea nu i helgen. Hon har överskottsenergi och är allmänt omöjlig just nu. Det känns som att vi ska stänga in oss mellan fyra väggar och linlöpa innan... Hon gör aldrig något när man rider men det känns bäst att låta henne springa av sig innan, hon har väldigt mycket energi inom sig. Jag längtar verkligen upp på ryggen och har laddat upp med flera övningar och mål. 








RSS 2.0