Hagen med guld

Ravinhagen är vår allas favorit. Hästarna tycker om den varierande hagen med skog, plan gräsyta, kuperad terräng ner till en bäck och gott gräs. Vi älskar den för alla kantareller!


Imorgon kommer hovslagaren hit. På eftermiddagen åker vi till ridhus med Tea, jag längtar redan till passet. Jag hoppas vi får får till ett bra och utvecklande pass!

Dags att göra nya foderstater

Idag fick vi svaret på höanalysen. Det ser bättre ut i år vilket är jätteskönt, det är inte lika mycket som behöver kompletteras. Energin är något hög och proteinen något låg så vi får fokusera på att höja proteinen utan att öka energin. När man får dessa analyser så får man sätta sig och fundera kring hur man på bästa sätt ska komplettera bristerna. Vill man ha ett kraftfoder och från vilket märke? Vill man ha "rena produkter" så som potatisprotein och slippa det onödiga? Vi ska diskutera ikväll, den viktigaste frågan för mig är att det ska vara lätt att få tag på. Inte för att jag inte vill åka, utan för att det inte ska finnas en risk att man inte får tag på det man behöver och då tvingas byta. Jag tror på en regelbundenhet i fodergivan. Fodret i frågan måste också vara smakligt eftersom Tea ibland är lite fin i smaken... :)

I Falsterbo besökte vi olika fodermontrar. Allt från Krafft, Pavo, Fibergi, Hippo, St Hippolyt och Saracen. De flesta pratade om spannmålsfritt foder, i den frågan har jag ingen åsikt. Jag kan inte tillräckligt mycket för att veta vad den stora skillnaden blir om det är spannmål eller inte i ett foder. Däremot tycker jag att det är väldigt mycket onödigt i färdiga kraftfoder och mycket av sakerna kan inte en hästmage ta upp. Många foder är inte så koncentrerade heller vilket resulterar i att man måste ge ibland 3-4kg kraftfoder varje dag... Det finns mycket att fundera över. 

 




Det glamourösa hästlivet

Just nu:




Förbereder inför tävlingsdebut

Tävlingsdebuten närmar sig och det känns nervöst. Jag har inte tävlat på två år och det märks, jag har tappat rutinerna och tryggheten. Det känns ovant att logga in på TDB men pirret som kommer är efterlängtat. Att få sätta på sig kavajen, plastrongen, knoppa fint, putsa och packa. Jag tror att hela "teamet" saknar en pirrig tävlingsmorgon!

Tanken är att börja med en Pay&Ride, mest för mina nerver. Går det åt skogen så känns det mer okej att det gör det på en träningstävling. Att välja program är supersvårt, och ska vi börja med kort eller lång bana? Två klasser för att klass nummer två ska kännas mer trygg, eller en klass för att inte ta ut för mycket? Eller kanske satsa på att tävla både lördag och söndag med en klass varje dag? Det finns många vägar och gå och det är just detta som är svårt med en ny individ. 
Jag tror att vi har en ganska bra plan över hösten, tränar vi på flitigt så ska vi klara av alla delmål. Spännande!
 
Bästa Porter och jag skördade många segrar hösten -13.
 
 

Hjärtehäst

Uteritten byttes ut mot en promenad, jag tror inte att Tea hade uppskattat att ha en stel ryttare med träningsvärk på ryggen. Hon promenerades i backe där hon fick ta i rejält med kroppen, även huvudet fick aktiveras med mycket följsamhetsträning. Hon är mycket duktig på det!
Andreas fotade lite, bilderna blev så fina. Jag älskar henne så!

 

Belöning efter bra arbete

Jag och Tea trivs så bra med varandra, vi båda är lite fulla i bus. I lördags sprang hon toppenfint för Johan och som beröm fick hon löshoppas igår. Låga hinder med fokus på att ha roligt vilket hon hade. Det for ridhusunderlag från hovarna när hon sprang runt och hon bjöd på bus. Det bästa som finns är att göra sin häst lycklig! Jag tycker om att använda löshoppning och hoppning överlag som belöning. Dels så är det kul men också lösgörande då de får använda kroppen på nya sätt. Jag tycker hästarna blir väldigt avspända i sin kropp efter ett hoppass och både mentalt och fysiskt lösgjorda. Det blir alltså god träning samtidigt som det är kul!

Idag väntar en uteritt på hårt underlag och imorgon får hon vila. Resterande dagar blir det fokus på dressyren i förhoppning att kunna jobba vidare från dit Johan tog oss och lyckas stärka henne. Till vår stora lycka så kommer han att komma ut oftare vilket kommer att utveckla oss massor!
 
Löshoppning vid ett annat tillfälle.

Film från löshoppningen finns på min instagram @linnforsstrom

Material och utformning på bett

Jag la precis upp en fråga i "Dressyrsnacket" på facebook kring bett, om det är något speciellt material som folk tycker gör skillnad och då vad för skillnad. Och om de har något favoritmärke och varför. 

Tea fungerar bra på alla bett, det är både lätt och svårt. Jag söker efter det bettet som gör det lilla extra. Material och utformning kan påverka mycket och det gäller att hitta just hennes favorit. Kanske Sprengers sensoganbett, eller kanske ett sötmalmsbett? Fasta eller lösa ringar? Rakt, tredelat, tvådelat? Anatomiskt? Sprenger, Trust, Ullared, Beris? Man kan också gå in på längd, vill hon ha kortare eller längre? Smalare eller tjockare? Det är en djungel. 

 

Vi är tillbaka i matchen!

Det är samma sak varje gång, det behövs bara ett pass för Johan för att komma rätt. Han är verkligen rätt tränare för oss och jag är så glad både innan, under och efter passet. 
Jag pratade med honom om hur det känts sen sist och han såg precis vad jag gjort fel och vad som behöver ändras. Det största problemet är att jag var tvungen att få henne att acceptera tygellängden. När hon inte tagit förhållningarna så har problemet istället varit att hon spjärnar emot tyglarnas längd och vill göra sig lång. Det krävdes inte många varv innan hon gav sig och sa "Jaha, är det här jag ska vara. Okej!". Då kom också arbetet genom kroppen, eftergiften och tillslut lösgjordheten. Det blev också väldigt jobbigt för fröken för vi kom ett steg längre. Många övergångar - stärkande och för lydnad. Många galoppfattningar var väldigt luftiga! 

Under travarbetet så släppte jag ena handen för när jag pratade med Johan och hon behöll jobbet i enhandsfattningen. Det var häftigt och visade att jag hade henne för sitsen. 


Order till nästa gång; 
Börja passet med skänkelvikningar. Det hjälper mig att hitta samspelet mellan skänkel och hand. Hon blir eftergiven OM jag är noga med att behålla tygellängden... Galoppen ska in i passet tidigt, hon travar bättre efter galoppen. Rid mycket övergångar där jag samlar henne både inför gångartsbytet och ser till att hon är eftergiven. 



Motgångar på rad

I det här läget försöker jag peppa mig själv genom att intyga mig att vi kommer att vara otroligt framgångsrika när alla motgångar släpper. Igår möttes jag av en tappsko som hindrade ridturen. Den slogs på igen imorse och då kommer nästa bekymmer. Plåtskivan inne i transporten lossade när vi körde på vår tvättbräda till väg. Självklart på den sidan hästarna ska stå på. Det räckte tydligen inte att vägen skakade av takluckan i torsdags av allt muller som vi inte hittar igen. Självklart har det regnat så att det blir blött inuti av hålet i taket, som vi får rädda med en hink under. Jag blir knäpp, på riktigt.

På lördag har vi Johanträning, och dit SKA jag om jag så måste stjäla en transport. Vi för kämpa på så gott vi kan utan dressyrpass innan. Vid tillfällen som dessa så önskar jag att jag stod på en anläggning med alla möjligheter, men jag är glad för det jag har. En ridbana skulle dock vara önskvärt ibland.


"Hey little fighter, soon things will be brighter".


Inte vår dag idag

Idag hade jag planerat en uteritt för Tea. Ut i skogen och klättra i både långdragna och branta backar varvat med lite busgalopper. Vi skulle ju till och med ha sällskap! Men istället hittar vi en tappad sko i hagen. Inte nog med det så hade hon smetat in sig med kåda och försökt strimla sitt flugtäcke. Musse fick ut på tur istället vilket han tyckte var buskul men det kändes faktiskt väldigt tråkigt att inte kunna rida Tea.




En morgon i stallet

Kl. 05.30 var vi klara med både betäckning och stallskötsel. Det är så skönt att få det mockat och klart på morgonen. Nu ska jag snart iväg till osteopaten, jag behöver verkligen en omgång. Kroppen känns trött och matt, dessutom strålar det i höfterna och ischias...
Planen för resten av dagen är en uteritt för prinsessan Tea och betäckning av ett annat sto. Fredagsmys när det är som bäst. Imorgon ska jag och Andreas unna oss en efterlängtad biokväll. 

Nu ska jag göra mig i ordning!




Ändrat om planen

Efter lite grubblande så har jag ändrat om lite i rutinerna. Boven i dramat är brist på ork, hon är tagen redan innan passen ska börja. Under den tuffa tiden med sadelproblem så tog jag bort kraftfodret, dels var hon lite rund och go och dels är jag väldigt rädd för korsförlamning. Vårat hö behöver kompletteras med både energi och protein och nu när vi är under igångsättning och i uppbyggnadsfas så har jag ökat på givan så att hon ligger lite plus. Helt enkelt för att kunna bygga muskler, kondition och orka jobba. Vi har äntligen fått hem årets höskörd som vi ska skicka in analys på för att se så att alla behov täcks även med detta grovfoder. 
 
Jag rider henne på kvällarna eller i svala ridhus när det är vamt ute i en period för att hon ska orka jobba och då kunna fortsätta bygga upp kondition som i följd ger mer energi. Hon blir väldigt tagen av värmen och jag vill att hon ska tycka att det är kul att arbeta och träna. Hon vill alltid göra rätt och det är viktigt att hon får behålla den viljan och sitt självförtroende. När orken börjar öka så är det slut med "daltande", jag tycker att det är viktigt att de går att rida i alla väder.
Problemet låter jättestort men det är en liten fis i rymden egentligen. Det är mest jag som är i jakt på detaljerna som gör helheten bättre. Hon gör det jag ber henne om i allt men vi ska bygga upp oss lite mer helt enkelt!

Prinsessan!
 

Att våga ta hjälp

Under alla år har det varit viktigt för mig att vara medveten om de saker som jag känner att jag inte klarar av att lösa. Just nu har jag och Tea kört fast, jag har fastnat i "ganska bra"... Hon har lyssnat för hjälperna ganska bra, lösgjordheten har varit ganska bra, formen ganska bra.... Ganska bra duger inte! Jag måste tänja på gränserna för att vi ska utvecklas. Framförallt måste accepterandet och lydnaden för hjälperna vässas till som jag skrivit om, just för att komma "ett steg till". Om inte två. Jag insåg problemet men jag löste det inte själv. Det slutade med att vi blev osams och motarbetade varandra vilket inte löser några problem. 

Uppsutten hjälp har jag alltid varit öppen för. Britt har ridit alla mina hästar och förr om åren var det inte ovanligt att hon red halva lektionen före mig för att ta igenom problem som jag kört fast med, eller bara för att utbilda ponnyn mer än vad jag klarade av just då. Det är inte lätt för en ung tjej att utbilda ponnyer själv, speciellt inte Musse som var (är!) tekniskt svår att rida. 
Tyvärr kunde inte Britt hjälpa mig med uppsutten hjälp ett tag framåt. Då kontaktade jag istället en tjej med mycket erfarenhet av unghästar. Jag är mycket nöjd över mitt val. Hon gjorde precis det jag inte klarade av, hon tog det ett steg längre! I slutet av passet travade Tea som aldrig förr just för att hon fick igenom effektheten av hjälperna.

Nu ska jag bibehålla detta och försöka tänja lite till. Jag hoppas och tror att vi kan få hjälp snart igen! Vi har också ökat på kraftfodergivan då hon i princip bara gått på krubbskrammel. Med lite mer bränsle i kroppen och en bestämd ryttare så har vi löst detta och kommit vidare på bara en kort tid!

Trött Tea efter passet!

På väg tillbaka

Ett svalt ridhus när det är nästan 30° varmt är skönt, det tyckte både Tea och jag. Hon var tagen av värmen men jobbade på bra ändå. Hon lyssnade när jag bad henne att vakna till och det får man vara glad över, ibland får man en ninjaspark som svar tillbaka, men bra hästar behöver ha lite egna åsikter tycker jag. 

För att inte ha dressyrat på så länge och stått utan sadel under den långa tiden vi gjorde så gör vi jobbet bra. Det som fattas är lite större effekthet av hjälperna. Ett pass med Britt på ryggen så är vi absolut tillbaka och det med besked, då är det bara finslip kvar inför tävlingsdebuten. Nu behöver gas och broms smörjas upp lite och när det fungerar så fungerar allt annat. Jag är inte kristen, men tack gode gud för att jag har Britt. 

Jag bytte idag till aachen. Det blir en annan känsla och jag tror den känslan blir bra med ett annat bett. Remont+detta och aachen+något annat.. Det tål att funderas på!

 
Det finns en film på min instagram! @linnforsstrom

Bruna stövlar

Min dröm har gått i uppfyllelse, jag äger ett par bruna stövlar. Ett par De Niro som passade utmärkt till min Antarèshjälm jag vann.

Jag fick de som tidig 20-årspresent via Skaras 20% rea eftersom mina svarta är så stora att jag får ha tjocka vinterstrumpor i de för att de ska passa, det blev för varmt nu på sommaren.






RSS 2.0